SE TIGGAREN!

”Omkring tiggaren från Luossa satt allt folket i en ring.”  Så skev Dan Andersson. Men så är det inte i dag: ”Omkring tiggaren från Beius gick allt folket nog omkring.”

Vi pratar om tiggarna och har våra åsikter. Senaste vår var vi i Uppsala och ”bytte lägenhet” med sonen och sambon.

Före vi åkte till Finland skulle vi köpa en blombukett. Vid ICA-affären fanns en blomsteraffär. Vi kunde köra ända fram till dörren. Jag förblev sittande i bilen medan frugan gick till blomsteraffären.

Utanför ICA-dörren satt en tiggare. Jag satt och såg på honom genom bilfönstret – han såg ned. Jag betraktade hans ”möten” med ICA-kunderna, somliga såg bort, någon ”råkade få ett samtal”, någon föredrog att se en cyklist, någon fick en hostattack, någon speglade sig i skyltfönstret och nästan alla försökte se - nästan vad som helst – för att inte behöva se honom. En kostymklädd herreman såg honom – kanske mera med förakt än medkänsla i blicken. Trots vårvärmen kände den utstötte omgivningens kalla vindar och drog den urblekta sittfilten över sina ben. Under den kvart jag besåg dessa oförberedda möten, kröktes ingen rygg av medmänsklighet.

Jag hade inga pengar, så då frugan kom ut, bad jag henne sätta några slantar i koppen. Mannen lyste upp för en kort stund, ett osäkert leende mitt i det orakade ansiktet. Jag vinkade åt honom genom fönstret, och han kopplade då ihop oss två. Han vinkade tillbaka – naivt och oövat som ett skrämt barn, med halva handen. Det kändes kanske ovant?

Vi åkte därifrån och han följde bilen med blicken trots att eventuella donatorer passerade hans sittplats vid ingången. Vi måste köra en runda för att komma ut, så vi hamnade att åka förbi honom på nytt då vi kommit ut på gatan. Jag vinkade åt honom och han vinkade – och nu med hela handen. Ett kort möte mellan två finländare, en rumän och många svenskar - i kulturens vagga, Uppsala.

Tänk att ens liv måste bli så att man inte mer vet om man blir sedd! Men man kan inte känna sig sedd om ingen ser. Man kan se på en, men det är skillnad att – se en! Och dessa förbipasserande såg inte honom, de såg - igenom – honom.

Det sägs att kärlek och hat är bättre än likgiltighet. De gav honom varken värmande ord eller ropade glopord. Han fanns helt enkelt inte i deras värld!

I november åker vi på nytt till Uppsala. Trots flytten, kommer jag att åka till den tidigare stamboden för att se om han har sin plats kvar. Kanske han fått det bättre ställt? Kanske samhället mår bättre om han inte sitter där. Har kanske blivit vräkt. Och se om han känner mig – kanske han inte känner någon annan? Då är det lättare att minnas de få, som man sett.

Kanske jag sätter mig ner en stund vid hans sida – för att uppleva världen från hans synvinkel. I grodperspektiv. För att se hur det känns att få se upp på folk! Tänk vilken kontrast - han ser upp på dem och de ser ner på honom! Det sägs att man bör mötas i ögonhöjd och sitta ner när man pratar med en tiggare.

Har vi pengar – men vill inte ge – så försök åtminstone se!

Det sägs han var från Rumänien - det är enklast så. Jag skall lära mig några väl valda ord innan jag kommer.

Men jag har redan lärt mig en mening: ”Ci mai face?” – ”Hur mår du?”

Elof Granholm

15.10.2014