Om du tappar kontakten
med ditt hjärtas visdom
är allting annat förgäves.
Om du känner kärlek, däremot,
är ingenting annat nödvändigt.

Så säger författaren Dan Millman.

Ärade åhörare, Bästa vänner,

För några veckor sedan hade jag inte en aning om att jag idag den 19 november skulle stå här som Sfp-kandidat, uppbådad av avdelningarna i Kronoby, Nedervetil och Terjärv att ställa upp i ett kommande riksdagsval. När avdelningarnas representanter tillsammans med en valstrateg från Karleby uppvaktade mej i saken för 4-5 veckor sedan, så var sannolikheten att jag skulle svarat ja på en fråga om att resa runt jorden i rymdraket med Christer Fuglesang nu senare i höst lika trolig som tanken att jag ställa upp i riksdagsvalet.

Jag frågade min fru Kerstin vad hon tyckte om saken och så frågade jag våra barn vad de ansåg. Jag fick allt det stöd jag behövde för ett ja. Nu känns det riktigt spännande och kanske inte så lite heller uppfordrande att få inleda detta politiska äventyr i min hembygd Terjärv och då speciellt här på skolan där jag tillbringat torsdagskvällarna de senaste 30-åren tillsammans med er, mina sångarbröder.

Att få förena arbete och samhällsliv på detta sätt. Puls och politik s.a.s. Arbete och valtal. - Jag ser fram emot vinterns politiska utmaningar som vi kandidater har framför oss med alla besöken i de österbottniska byarna. Att få fortsätta lägga grunden för ett framtida riksdagsarbete. Jag trivs med att få göra min rikspolitiska debut i samma politiska forum som tidigare riksdagsmän från Terjärv verkat inom, Det svenska folkpartiet. Och det känns som en trygg start att veta att många medborgare i Kronoby och i Österbotten trivs med mej.

Hur ser utmaningen ut för mej som riksdagskandidat?
Jag tror det gäller att våga se problemen – och möjligheterna. Att jag har en vilja och en vision för vad jag vill åstadkomma i riksdagen.  Det mesta förenar oss svenskspråkiga riksdagkandidater i synen på hur samhället skall utvecklas, men det finns områden som skiljer oss kandidater åt eller i alla fall där vi har olika prioriteringar. Det är bra tycker jag. Då kan vi överlåta åt väljarna att bestämma hur de vill att utfallet av riksdagsvalet skall bli och vilka värderingar man helst vill se den svenska riksdagsgruppen står för.
Om benämningen samtidskritiker inte redan vore använt av andra kunde den benämningen vara något som jag gärna skulle skrivit under på frågan om vad jag står för. Jag vill i alla fall vara en representant för alla dem som har idéer om hur samhället kan utvecklas till det bättre och - inte bara vilja utan förverkliga.

Vår förre dirigent i kören S-O Ray brukade påtala för oss sångare att slutstavelserna i ord får vi inte bara tänka på när vi sjunger utan vi måste sjunga ut dem också. Samma med vår vilja till förändring, det blir inga barn gjorda om vi skriver små lappar och lägger dem i skrivbordslådan, vi måste ut och förverkliga dem istället. Det har i alla fall varit min melodi och skulle också komma att bli det i riksdagen. Man skulle få det betydligt roligare i bänkarna med mej som bänkgranne. Den som har roligast vinner!

En synlig fråga där vi österbottningar tvingats till en del argumentationer mot makten i Svenskfinland, men där jag tror att det går att förenas lättare framöver, har varit synen på den mångåriga problematiken med svensk TV i Österbotten och svensk TV i övriga Finland. Vi läser om detta i tidningarna mest varje dag just nu. Jag tror problemen skulle lösts för länge sedan om man bland dem som haft att ta ställning i frågan hade haft bättre kunskap om vad det hela egentligen handlade om, vad som var möjligt att genomföra och inte möjligt, om man helt enkelt varit bättre pålästa.

Den österbottniska TV-kommittén, som jag fått vara med i och leda i så många år, föreslog faktiskt i princip den kompromiss som jag tror att regeringen förenades runt i förra veckans SVT-beslut. Jag säger tror eftersom jag inte har detaljerna ännu, men jag vet att mycket återstår att redogöras för, kanske får jag veta mera imorgon när Folktingets specialgrupp, som ni valt in mej i, kallats till möte om saken i Helsingfors.

Som kandidat i ett riksdagsval förväntas man ha visioner och i god tid före valet kunna presentera något slags program för vad man står för. Jag tänkte därför presentera en av mina visioner genom att göra en koppling bakåt i tiden.

I decennier har vi terjärvbor blivit mycket bortskämda med att hålla oss med egna riksdagsmän som valts in för att representera bygden. Vad har dessa riksdagsledamöter då stått för. Finns det någonting så bärande i deras riksdagmannagärning att det kunde passa in i nutid? Hur väl skulle t.ex. Ragnar Granviks samhällssyn stått sej i dagens samhälle. Utan att göra några kopplingar i övrigt till honom mot min egen kandidatur idag vill jag ge ett exempel. Det Ragnar Granvik tog upp i sitt första tal i plenisalen som ny riksdagsman 1966 ligger mycket nära det jag vill verka för. Det kan vi läsa om i hans bok ”Vallpojken till Regeringsborgen” Han talade om hur olika krav på ersättning för sukhusvård som rådde vid den tiden när en finländare insjuknar på en resa i Sverige och behöver sjukhusvård och när en person från Sverige får tas in på sjukhus under ett besök i Finland. Det var alltså vårt förhållande till Sverige och resenärers utmaningar på 60-talet som hans första framträdande i riksdagen kom att handla om.

Ragnar Granviks val att ta upp frågan om vår nordiska hemvist som sitt första anförande i riksdagens plenisal skulle stått sej mycket bra även i dagens debatt. För några veckor sedan läste vi om hur Finland kommer att införa nya EU-regler som försvårar för nordiska läkare att ta anställning i Finland och vice versa. Detta i en tid när läkarsituationen på landsbygden i Svenskfinland är sämre än någonsin!

Ett sådant EU-direktiv borde naturligtvis stoppats i sin linda förrän det ens kom upp till behandling. Vi har sedan 50-talet en fri nordisk arbetsmarknad som för oss borde vara viktigare att värna om än något EU-direktiv överhuvudtaget. Så ser jag på saken.

Det finns mera av nordiskt samarbete som borde fräschas upp i dagens finländska rikspolitik och som borde prioriteras mera på bekostnad av vårt andra EU-arbete, anser jag. Vi vet att Finland är kulturellt och geografiskt sammanbundet med Norden, har så varit och
bör så förbli, men verkar idag få stå tillbaka för vår iver att vara bäst i klassen i EU.

Det är en av de saker jag skulle prioritera högt i mitt arbete i riksdagen. Jag misstänker det även skulle ligga nära till att jag föreslog en övergripande handlingsplan för att garantera en fortsatt tillgång på svenska radio- och TV-kanaler i framtiden. Det får utgöra en av mina visioner inför valet. Jag återkommer till den saken senare under valkampanjen.

Österbottniska riksdagsmän måste även ha en vision om ett Finland där vår landsända har ännu mer att säga till om när det gäller saker som berör oss själva. Jag vill se ett samhälle med en utvecklad välfärd där alla som behöver vård eller omsorg i de egna hemknutarna kan vara trygga att den finns där, på egna modersmålet, alltid. Ett Österbotten där alla kommunerna finner sej väl till rätta i enlighet med de förutsättningar som man har. Detta skall naturligtvis skötas på kommunal nivå vars beslut alltid måste uppmuntras.

I mitt samhälle måste man göra allt för att uppmuntra företagsamheten ännu mera än vad som är fallet idag. Det finns olika sätt att göra det på. Jag känner t.ex. samhällen där staten medverkar tydligt för att stöda nya initiativ och nya uppfinningar samt tar den fulla risken ifall initiativet senare visar sej ogenomförbart, men som begär pengarna tillbaka ifall initiativet lyckas. Företagsamheten och internationaliseringen måste uppmuntras även på många andra sätt. Annars klarar sej inte vårt samhälle i en tid när nya världar spottar ut nya företag på löpande band som verkar kunna leverera produkter till priser som ibland ligger under våra råvarukostnader. Detta är en annan vision jag har.

Bästa åhörare, jag vill även säga något om vår egen kommun, Kronoby och dess kommande utmaningar. I slutet av 60-talet slogs tre kommuner samman till en storkommun, Kronoby. Den sammanslagningen krävde förvisso sina offer, men lade samtidigt grunden för det bästa av samhällen. Den kunskap jag har om kommunens skötsel har jag kunnat ta del av i den offentliga debatten och till någon del under de 20 åren jag själv var förtroendevald samhällsmedborgare. Vi kunde i veckan glädjas tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Bernt Storbacka och hans budget som visar att kommunens ekonomi är på rätt väg och att ansvaret för den ligger i goda händer. Som rikspolitiker är det då viktigt att man bevakar att lagstiftarna ger de förutsättningar som kommuner av vår storlek och våra språkförhållanden behöver. Det kommer jag att bevaka så gott det går.

Kommunen, vårt närsamhälle har ett egenvärde som kanske kunde lyftas fram och stödas även på riksnivå. Jag har en vision att beslutsfattare och opinionsbildare börjar söka det goda hos varje medborgare. Politik blir ju så lätt en jakt efter våra misslyckanden, istället för att locka oss till att övervinna det onda med det goda.
Jag kommer att så tydligt som det går att säga det, i alla lägen stöda de beslut som kommunfullmäktige och kommunstyrelse gjort i den pågående struktur- och kommunreformen. Kommunen har bestämt att man vill förbli en självständig kommun inom Österbottens förbunds område. Och jag stöder det beslutet helt och hållet! Framtida beslut, nu närmast hälsovården, skall i första hand göras med den svenska identiteten som viktigaste beståndsdel. Vår identitet inom Österbottens förbunds norra flank måste respekteras till fullo.

Hörde förresten om malmöbon som skröt om sin stad inför ett möte han hade med en person från Stockholm om hur bra man hade det i Malmö och hur bra det var att bo där som han sa: ”eftersom vi ligger så nära Köpenhamn” varpå stockholmaren replikerade att: ”har ni inte något bättre att komma med än att ni ligger när er granne är det illa ställt med er och med er självkänsla!”.

Hos oss framhålls också närheten till våra bägge städer som en styrka. Det är det förvisso, en styrka att s.a.s. ligga ”när till”. Det är viktigt att då inte glömma alla de fördelar en egen kommunal identitet för med sej och i första hand arbeta för dem, att ha kvar en egen kommunkänsla också efter den pågående kommunreformen.

Ärade åhörare, det är dags för en seriös kampanj, en tid att framföra idéer och förverkliga det jag tidigare lärt. Det är klart att olikheter kommer att märkas mellan oss kandidater. Men så skall det vara. Så måste det vara.

Med hjälp av er i stödgrupperna kommer jag att göra allt under denna kampanj för att visa att jag är en kandidat att räkna med i riksdagsvalet i mars. Baserat på det förtroende ni visat mej redan nu i samband med nomineringen känns det fortsatta kampanjarbetet inbjudande och högst ansvarsfullt.

Tack för att ni lyssnade!

Jan-Erik Granqvist