(4.11.2005) Monica Cederberg Olav
"Oa" Lönnbäck i Karleby är en typisk mångsysslare. Det senaste är att
han blivit bokutgivare då boken "en ganska rolig bok" kommer ut lagom
till farsdag.
Leendet är stort då han bläddrar i boken med samlade kolumner som
tidigare varit publicerade i ÖB. Han har länge närt författardrömmar
och i väntan på novellsamlingen och romanen övar han sig med en ganska
rolig bok.
Jag tror att min humor har sin botten i en livstrygghet, säger han
eftertänksamt. Jag vet att jag är älskad, både av min familj och min
himmelska far och jag har en stor och varm bekantskapskrets.
Den som vet sig vara älskad väntar sig också goda saker och har en
positiv livsinställning. Själv tycker jag att humor ska vara bara rolig
och gärna bottna i det självupplevda. Jag driver ofta med mig själv och
berättar om hur det varit när jag gjort bort mig, jag funderar inte på
vad folk ska tänka utan vågar skratta åt mig själv. Oa
har hunnit med många spår när det gäller arbetslivet. Sedan i höstas är
han företagare inom ordbruksbranschen, håller föredrag, är
ståuppkomiker och skriver. Folk
frågar honom ofta varifrån han tar allting, då hans svada är späckad
med roliga infall, roliga historier apropå och anekdoter ur det egna
livet. Hans rötter kommer från Nedervetil, som han själv tror är
humorns vagga, men han framhåller att han ständigt jobbar på att
medvetet göra sina texter roliga.
Jag går ingenstans utan anteckningsblock och penna i fickan. En
ståuppkomiker ska kunna dra roliga historier som kaniner ur
trollkarlens hatt, men för att man ska kunna dra dem måste de först ha
stoppats ner. Han
avbryter den tråden ett tag, för han kom att tänka på reportern som kom
till en bondgård med en massa burar. Reportern frågade bonden vad som
finns i alla burarna, "kaniner", och vad bonden livnär sig på,
"kaniner". Så tittade reportern på en av burarna och frågade "vad gör
de?" och bonden svarade "kaniner".
Det värsta som kan hända i ett sällskap är att någon säger "nu ska jag
berätta en rolig historia". Det tar död på all spänning. Historien ska
komma på stundens ingivelse och det ska helst verka som om den bara
kommer utan att man planerat något. För att det här ska fungera måste
man ha ett stort lager historier. Antecknar uppslag
Oa
memorerar inte sina roliga historier, men han har gjort det tidigare.
När "Skratt lagom" av Bruno Byfält kom ut på sjuttiotalet skrev Oa ner
stödord för minnet och de fungerar fortfarande, 30 år efteråt. Säg
"Felix" eller "åsknedslag" och du får höra historien.
Tyvärr har jag glömt massor av det jag sett eller hört. Numera skriver
jag upp ett ord jag hör, en situation jag upplever eller annat som får
mig att associera till något jag kan ha nytta av senare, i tal eller
skrift. På
frågan varifrån han tar allting, har han förresten ett standardsvar
"från en liten fabrik i Norge", efter modell av Hasse och Tage. Karlebyhumorn är svår att definiera, men enligt Oa ska man tåla mustiga historier, humor utan finlir, för att njuta av den.
Det är inget finlir med slipmedel, utan direkt på med yxa och motorsåg.
Men fast humorn kan vara rå ska den inte gå under bältet. Humor ska
jämna ut skillnaderna mellan människor; vi är bra båda två, inte så att
den ena är bättre. Humorn ska vara godmodig eftersom ironi bara är
bitterhetens fula kusin. Humor,
och speciellt ståuppkomik, är enligt Oa som en bra volleybollmatch.
Ibland får man perfekta passningar och då är det bara att smasha. Andra
gånger är det publiken som tänder ett i övrigt rätt tamt spel.
I goda vänners lag föds humorn spontant och den sprider glädje och en
god anda. Humorn ska inte dominera utan en god humor har ett syfte, att
få folk på gott humör och avslappnade. Den måste vara inkluderande, för
humor som bara är för de invigda är inte rolig. Inte heller sådan humor
som pekar ut någon. Fast när humor är riktigt lyckad fungerar den också
med fördröjning, en skrattar direkt medan en annan skrattar en god
stund senare.
Ståuppkomik är inte en samling lösryckta historier, utan en berättelse.
Det är "min liv, ein historia". Man har en berättelse, en linje som man
följer och därifrån görs utvikningar åt olika håll. Jag gör vardagliga
saker roliga och försöker se det absurda och lustiga i det som finns
framför näsan på oss, i företeelser och genom oväntade vändningar. Att
stå ensam på scenen, utan rekvisita och genom sina ord fånga publikens
uppmärksamhet och få dem att slappna av och skratta är svårt och det
svåraste är att man inte vet om det kommer att fungera. Det som
fungerar i en grupp gör det inte i en annan. Fantasi som flödar
Den största utmaningen just nu är skrivandet, noveller som kanske en dag blir en novellsamling eller en roman.
Jag har fått en livlig fantasi som gåva och för mig handlar det om att
låta den flöda. Ofta föds olika repliker när jag jobbar med monotona
hemsysslor. En dag när jag hängde byke läste jag "nu eller aldrig" på
en t-skjorta och ur de orden föddes en novell med mörka bitoner. En
kvinna planerar att ta livet av sin man. Oa
jobbar med flera noveller samtidigt och säger att han tar fram dem
enligt sinnesstämning. För honom är det själva anslaget och tonen i
början som ska bära genom hela novellen. Att
säga upp sig från ett fast jobb är ett vågspel, men för Oa var det en
länge närd dröm som gick i uppfyllelse när han gick in i
ordbruksbranschen. Jag måste säga att min fru förstår mig. Om inte familjen skulle ha stött beslutet skulle det inte ha gått att förverkliga. Ett
av höstens tänkespråk för Oa har varit ett citat av John Ortberg "Om du
vill gå på vattnet måste du kliva ur båten". Nu har han bokstavligen
klivit ur den trygga båten med månadslön och lagstadgad semester. Jag tror att flera ångrar det de inte har gjort än det de har gjort, när de blir gamla och ser tillbaka på sitt liv.
|