Medel mot luffare.

Som bekant äro "luffare" eller "resande" handtverkare, som de hellre låta kalla sig, ett mycket oblygt och besvärligt följe, hvarmed man dock kommer ovanligt fort och väl till rätta, om litet allvar brukas, skrifver en meddelare till Ö. C.

I Öjebro och trakten däromkring ha de på den senare tiden varit ganska efterhängsna och med lock, pock eller Nordlunds-imitationer skaffat sig ej allenast mat utan ock klädespersedlar. Och ha de alltid passat på, medan gårdarnas manliga husfolk varit ute på arbete å marken. Merendels äro de alltid flera i sällskap, därvid en rekognoscerar platsen och efter arten at upptäckterna gifver kamraterna signal. Äro karlarne hemma eller väntade, uppför han sig stilla och beskedligt och går snart sina färde, men finnas blott kvinnor å gården, då är snart hela lösdrifvaresällskapet inne, pockande, på mat. Häromdagen kommo några dylika gynnare in på ett ställe i ofvannämnda trakt, hvars matmoder de uppbyggde med berättelser om sina bedrifter och hvad de hade att vänta, om länsman lyckades få dem lätt. Gumman blef öfver sig gifven, gaf dem mat och dryck samt därtill alldeles nya strumpor. Emellertid torde det efter detta inte vara rådligt för luffare eller andra lösdrifvare att hemsöka Öjebro kvarnby, hvars drängar föresatt sig att hålla platsen fri från delta slags slödder.

Receptet är mycket godt för äfven andra orter, och blefve dylika lättingar så här mera påtagligt efterhållna, skulle slikt bekomma både dem och andra vä1, anmärker till sist och med rätta vår meddelare, hvilken såsom exempel härpå anför huru på en gård, där ett par lymlar sökte efterlikna Nordlund, men blefvo upptäckta och grundligt genompiskade, man på två månader inte sett håret af en luffare. Ty de meddela hvarandra sina erfarenheter.

Ur Östgöta-Posten, Östergötlands veckoblad, Linköping, Sverige
no 39, 28.09.1900, sid 1
Redigering Elof Granholm 13.03.2014