Notis i tidningen Dalpilen,
Kopparbergs Läns Nyhets- och Annons-Tidning
No 68, 28.08.1906, sid 3
Redigering Elof Granholm 04.08.2013

En ny nationalsång i Sverige

En ny nationalsång föreslås i »Sveriges väl» af folkhögskoleföreståndaren S Velin.

Länge saknade vi alldeles en sådan, men så omsider — det var väl på 80-talet — fingo vi en, den nämligen, som börjar med
 »Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord», och slutar med »Ack, jag vill lefva, jag vill dö i Norden»

Men inte kan det sägas vara en svensk nationalsång. Den innehåller ej ett enda ord om Sverige eller det svenska. Men väl talas det först och sist om Norden.

Visserligen ha sedermera försök gjorts att skaffa oss en värklig svensk sång, men dessa försök ha icke haft tillräckligt solidt nationellt underlag och därför misslyckats.

Vi sjunga också denna osvenska nordiska sång som nationalsång. Vi sjunga den ännu, närmare ett år sedan våra — som vi trodde — nordiska vänner sveko oss. Vi sjunga den vid de mäst högstämdt patriotiska tillfällen, t o. m. när vi alldeles direkt skola framhålla det speciellt svenska gent emot det främmande, såsom ex. vid den stora sångartäflan utanför National i Stockholm för en tid sedan.

Må »Du gamla, du fria», snarast möjligt få lämna rum för en lämpligare nationalsång. Den har gjort sin plikt, och det på ett onekligen utmärkt sätt efter sina ringa förutsättningar. Må den nu gå!
I ersättning skulle jag vilja föreslå denna vackra sång af skalden Bernhard Elis Malmström:

»Du ärorika fosterland,
där fädrens kummel stå;
du höga fjällbekrönta strand,
där trogna böljor slå;
du trygga hem, du fridens kust,
Gud sträcke uti nöd och lust
utöver dig sin hand!

Om än jag for på södervåg
till fager drufvostrand
till dig stod dock tillbaks min håg
du gamla fosterland!
Vår skog, vår bölja sjunga käckt
om Birger Jarl och Engelbrekt,
om Sturare och om Vasars släkt,
som stred för fosterland.

Du ärliga, du svenska jord,
nog vet jag, hvad du var,
nog är ditt minnes ära spord
till mig från farfars far.
Så lär mig vandra fädrens stig
och för mitt Sverige offra mig.
Jag lefva vill och dö för dig,
mitt kära fosterland!»