KYRKANS SEXMÄN

Sexmannainstitutionen uppkom vid medeltidens slut. Sexmännens antal var, som namnet anger, ursprungligen sex. De handhade under olika tider särskilda uppgifter inom för­samlingen. Enligt hertig Karls instruktion 1603 skulle de närvara, då tionden räknades och upptecknades. Småningom hänfördes även till sexmännens åligganden skyldigheten att övervaka ordning och skick i församlingen. De skulle un­derrätta prästerskapet om osedlighet och ogudaktighet och anmäla dem, som försummade gudstjänsterna. Därjämte skulle de verkställa vissa av prostetingens och sockenstäm­mornas beslut, t.ex. uppbära böter av dem, som brutit mot kyrkodisciplinen. Första gången omnämnas sexmännen i Kronoby 1644, då vid tinget sexmännen i Gamlakarleby, Kronoby och Kelviå ålades att biträda kyrkoherdarna vid uppbörden av prästavlöningen, »så vitt de skäligen kunna hava att fordra».

Sexmännens antal steg med tiden över det ursprungliga. Då inom varje nattbol en sexman övervakade ordningen, blev sexmännens antal beroende av nattbolens. I Kronoby fanns redan 1670 en sexman inom varje nattbol, ty nämnda år ålades sexmännen att envar inom sitt nattbol uppbära kyr­kans fordringar. Detta system förblev därefter rådande, och 1825 säges, att inom varje »gingerlag» fanns en av pastor till­satt sexman, som var uppsyningsman över sederna, instämde till kyrkorådet och uppbar vinörena. Vid en sockenstämma 1834 ålades sexmännen i Kronoby även att anmäla när någon smittosam sjukdom yppade sig inom deras område. År 1836 säges, att sexmännen vid läsförhören inför pastor redogjorde för det sedliga tillståndet inom deras gingerlag och uppbar plikt av dem, som uteblivit från läsförhören. År 1856 voro sex­männens antal i moderförsamlingen 12 och i Terjärv 9.

Kronoby sockens historia
Helmer Tegengren (1943)

I