Karlebynejdens sång- och musikförbund r.f.
fyller 25 år

Sång och musik har alltid omhuldats av Karlebynejdens folk. Redan på 1700-talet fanns här bevisligen musiksammanslutningar, som amatörmässigt utövade instrumentalmusik. Och dansmusikanter och -sångare s.k. ”trallare” har här funnits i århundraden. Mot slutet av 1800-talet bildades också i våra landskommuner sångkörer och musiksammanslutningar, men först på 1920-talet fick vi en organisation som har till uppgift att föra sång- och musikkulturen framåt i denna nejd.

På våren 1923 sammanträdde några intresserade sångare och musikanter i svenska skyddskårskaféet i Gamla Karleby och diskuterade frågan om en lokal tonfest och samtidigt även frågan om ett gemensamt sång- och musikförbund. Något protokoll från detta sammanträde finns inte bevarat, men där var närvarande åtminstone Hanna och Alfred Lybäck, Fritjof Holmqvist, Vilhelm Nyberg, Herman Remell, J. E. Högbacka och Joel Granvik. Den 2 november diskuterade Svenska föreningen i Gamla Karleby samma sak och tillsatte ett 3-mannautskott för att föra saken framåt. I detta utskott invaldes Hanna och Alfred Lybäck samt stationsinsp. V. Nybergh med doktorinnan Bertha Myrén som suppleant, och den 17 november hölls ett allmänt möte i Mercurius i Gamla Karleby, där frågan åter var under debatt. Vid detta närvar representanter från Gamla Karleby, Karleby, Kronoby och Nedervetil. Mötet öppnades av kamrer M. A. Hellsten och till mötets ordförande utsågs stationsinsp. Vilhelm Nybergh, och kontorist Fritjof Holmqvist skrev protokollet.

Vid detta tillfälle beslöt man hålla en sång- och hembygdfest i Karlebynejden sommaren 1924. Dessutom tillsattes en centralkommitté som inte blott fick i uppdrag att arrangera den första sång- och hembygdsfesten utan även, som det hette i tidningsreferatet, ”taga initiativ till framtida. helst årligen återkommande fester av enahanda slag”. Man valde sålunda en organisation med ungefär samma funktion som vår nuvarande förbundsstyrelse. Vårt sångförbund hade därför redan i fjol kunnat fira 25-årsjubileum. Centralst. skulle bestå av 7 personer och invaldes i den första utom stationsinsp. Vilhelm Nyberg, som blev ordförande, fru Hanna Lybäck, folkskollärare Joel Granvik, M. W. Kling, hr N. Fr. Sandberg, J. W. Finnäs och kontorist Fritjof Holmqvist. I musiknämnden valdes J. A. Lybäck ordf., Herman Remell, Ossian Edgren, J. W. Finnäs, M. W. Kling, Otto Rökman, Otto Sundblad, O.E. Sundblad, Verner Sweins och Lennart Witting.

Den nyvalda centralkommittén konstituerade sig och trädde i funktion först efter nyåret 1924. På. sammanträdet den 1 mars valdes kontorist  Fr. Holmqvist till centralkommitténs sekreterare och ekonom och folkskollärare Joel Granvik utsågs att i tidningspressen ”förbereda bygdens folk på vad som komma skulle”. Redan då valdes en byggnadsnämnd för sommarens stora sång- och hembygdsfest och i den invaldes hrr Sigurd Gustafsson, M. A. Hellsten och Gunnar Indola. Kamrer M.A.Hellsten blev dessutom vald till övermarskalk och folkskollärare Ossian Edgren att övervaka dekoreringen. Doktorinnan Bertha Myrén skulle förestå inkvarteringen och fru Hildur Nybergh skulle övervaka buffetten.

Redan den 7 mars publicerades i tidningen Österbottningen en inbjudan till Karlebynejdens första sång- och hembygdsfest invid Jungsborg den 29 juni 1924. Samtidigt delgavs programmet för festen. Den musikaliska delen av programmet omfattade 12 sånger för blandad kör och 4 för manskör samt 2 musikstycken för hornorkestrarna och 2 för stråkorkestrarna. Senare utökades hornorkesterprogrammet med ett stycke och stråkmusikprogrammet med två stycken. De flesta sångerna var av Slotte och Knape till J. A. Lybäcks eller Otto Andersons folkvisearrangemang.

 
Den första sång- och hembygdsfesten.

Den 28-—29 juni försiggick nejdens första sång- och hembygdsfest. Regnet stod som spön i marken, när körerna och orkestrarna repeterade på lördagen. Men det oaktat hade alla kommit upp. Och stämningen var hög inte minst under den glada festsupén i parkpaviljongen. Supén räckte till omkring kl. 2 på natten och kort innan man bröt upp meddelade festtalaren Allan Sandström att vackert väder var att vänta till morgondagens fest. Han och några andra hade krupit upp i vattentornet och sett en strimma ljus vid horisonten. Följande dag regnade det ännu på förmiddagen, men vid middagstiden ljusnade det. När festtåget satte i gång sken åter solen. I spetsen för festtåget åkte ett gammaldags brudpar i guppande schäs och i schäsarna närmast efter följde ”pellhaldarna”. Terjärvspelmannen  Frans Jansson i brokig folkdräkt spelade gamla brudmarscher. Tåget väckte allmän uppmärksamhet i staden.

En mångtusenhövdad publik hade bänkat sig på. festplatsen vid Jungsborg, när festen började med körsång. Hälsningstalet hölls av stationsinsp. V. Nybergh. Festdikten var skriven av Ernst V. Knape och upplästes av bankdirektör Ekman från Kronoby. Prokuristen Allan Sandström höll ett briljant festföredrag, som väckte stor uppmärksamhet. Festen var lyckad och betecknade i alla avseenden en god start för det organiserade sång- och musikarbetet i vår nejd.

Efter den lyckade starten var det naturligt att en ny sång- och hembygdsfest skulle planeras. Den 22 nov. sammanträdde åter centralkommittén och beslöt att en ny tonfest följande sommar skulle hållas i Nedervetil. Olika kulturföreningar i Nedervetil hade vänt sig till kommittén med en sådan anhållan. Tonfesten i Nedervetil skulle gå av stapeln den 28-—29 juni, men då Pedersörebygden samtidigt planerade sin lokala tonfest bestämdes det på ett centralstyrelsesammanträde i Nedervetil den 16 maj, att festen skulle hållas den 20-—21 juni. Till ordförande i festbestyrelsen valdes dir. M. A. Slotte och till ekonom disp. Herman Kråknäs. Som festplats bestämdes Ervasthagen invid Gillestugan.

Under festen i Nedervetil rådde önskeväder. Därför var publiken ännu större än i Gamla Karleby föregående år. Gäster hade anlänt från snart sagt alla svenska socknar i Österbotten. Festpubliken uppskattades till 5000 personer. Den blandade kören räknade över 400 sångare och även manskören och orkestrarna var manstarka. Festtalet hölls av lärare K. J. Frilund. God stämning rådde och nådde sin kulmen när den åldriga författaren Alex. Slotte föredrog sin festdikt ”Hembygd, solbygd”. Som aftonunderhållning uppförde ungdomsföreningens amatörer en för tillfället skriven folkpjäs benämnd ”Bara bönder”. Stycket hade inövats av Josef Herler och uppfördes två gånger vardera kvällarna. Den lyckade festen refererades i olika tidningar. Sång- och musikprestationerna berömdes. Likaså dirigenterna Valter Nyström, J.A. Lybäck, Herman Remell, Onni och Otto Sundblad, V. V. Hackzell  m.fl.

Efter den lyckade sång- och hembygdsfesten blev frågan om bildandet av ett eget sång- och musikförbund aktuell. Efter en del förberedande arbete bildades förbundet den 30 januari 1926. Konstituerande möte hölls nämnda dag på Mercurius kafé i Gamla Karleby. Vid detta tillfälle var följande personer närvarande: stationsinsp. Vilhelm Nybergh, direktor cantus J. A. Lybäck, lärarna Ossian Edgren, John Finnäs, Otto Rökman, V. V. Hackzell, K. J. Frilund och Joel Granvik samt herrar E. Djupsund och Fr. Sandberg. Den gamla centralstyrelsen förklarades upplöst och ett nytt sång- och musikförbund bildat. Förbundets hemort blev Gamla Karleby stad och dess verksamhetsområde Karleby, Nedervetil, Terjärv och Öja samt Gamla Karleby stad.

Kronoby hade anslutit sig till Pedersörebygdens sångförbund eller Norra svenska Österbottens sång- och musikförbund, som det då hette. Men redan i december samma år anslöt sig Kronoby till vårt förbund, som erhöll namnet Karlebynejdens sång- o. musikförbund. Den första förbundsstyrelsen bestod av V. Nybergh ordf., Joel Granvik sekr., Fritjof Holmqvist ekonom samt J. A. Lybäck, J. Finnäs, K. J. Frilund, Herman Remell, Otto Sundblad och Fr. Sandberg, suppleanter Hanna Lybäck, Mimmi Sundell, E. Djupsund, O. Edgren, M. A. Hellsten och J. E. Högbacka.

Sommaren 1926 deltog förbundets körer och orkestrar i den allmänna tonfesten i Åbo. Förbundet var det enda från Österbotten, som dristade uppträda med ett särprogram. Förbundskören sjöng de tre vackra visorna ”Vill du sjunga den bittra till ro?”, ”Var är vägens mål” och ”Visa i främmande land”. Begeistringen var stor bland publiken efter säruppträdandet. Innan sångare och musikanter reste till Åbo hölls en friluftskonsert i Västra parken i Gamla Karleby. Detta år intogs hembygdsskalderna Alex. Slotte och Ernst V. Knape som hedersmedlemmar i förbundet.

Den 12-—19 juni 1927 höll förbundet sin tredje sång- och hembygdsfest. Festen hölls i Terjärv. Programmet var ganska krävande. Även kyrkokonsert hölls. Dirigenter var Otto Sundblad, Herman Remell, J. A. Lybäck, Onni Sundblad, och L. Witting. Före festen verkade hrr  O. Sundblad och H. Remell som instruktörer. Också denna fest var talrikt besökt och båda konserterna lyckades väl. Festtalare var riksdagsman J. E. Hästbacka och festskald vicehäradshövding Uno Sandkulla. I samband med tonfesten hölls en lyckad spelmanstävlan.

Följande sommar den 30 juni och 1 juli 1928 hölls lokal tonfest i Kronoby. På kyrkokonserten sjöngs Haydns oratorium ”Våren”. Huvuddirigenter var J. A. Lybäck, Herman Remell, M. V. Kling och Sigurd Snåre. Festskald var Johannes Storbjörk och festtalare lektor Oskar Holmqvist.

Den 11 oktober 1928 avled förbundets första ordförande stationsnsp. Matts Vilhelm Nybergh. Vid jordfästningen den 13 oktober uppvaktade förbundsstyrelsen genom sekreteraren och ekonomen. Till ny förbundsordförande utsågs den 17 nov. samma år bankdirektör Frans Teir. Två andra personer var också på förslag. En minnesfond med V. Nyberghs namn bildades.

Vid denna tid började man inse nödvändigheten av instruktionsverksamhet. Man ansåg särskilt att intresset för stråkmusiken borde väckas. Och för den skull anställdes musiker Lennart Witting, vilken reste omkring i socknarna och lärde både unga och gamla att spela fiol efter noter.

Sommaren 1929 höll förbundet två konserter i samband med S.Ö.L:s sommarfest i Karleby. I samband med festen invigdes förbundets nya fana, som var ritad av Knut Sarén. Fru Ester Simell hade förfärdigat fanan.

I början av 1930-talet hade förbundet allvarliga planer att företa en konsertresa till Amerika. Allan Sandström förde en lång korrespondens i saken med ”Orden of Runeberg”, ”Riksföreningen för svenskheters bevarande i utlandet” och även med statliga myndigheter. Planen övergavs dock främst av finansiella skäl. Sommaren 1931 hölls en lyckad sångfest i Hållhagen i Gamla Karleby. Även följande sommar planerades en friluftskonsert före avresan till allmänna sång- och musikfesten i Helsingfors, men konserten inhiberades och hölls först i augusti efter Helsingfors-festen.

Sommaren 1933 hölls sång- och musikfest i Öja. Det var först meningen att denna fest skulle bli endagsfest med något reducerat program. Men senare ändrades planen och festen hölls i två dagar. Vackert väder rådde och festen var talrikt besökt. Samma år gav styrelsen musikkommittén i uppdrag att utarbeta förslag till en sångbok. Det ansågs att kulturföreningarna led brist på. lämpliga sångsamlingar för unisonsång. På hösten 1934 förelåg sångsamlingen ”Svensk sång” färdig i manuskript. Samlingen hade redigerats av J. A. Lybäck, som också arrangerat ackompanjemanget till de unisona sångerna. Boken utkom i tryck först 1936.

Karlebynejdens sång- och musikförbund hade inte mindre än 7 representanter i den representationskör som sommaren 1935 de1tog i den stora nordiska tonfesten i Stockholm. Samma sommar var det lokal sångfest i Gamlakarleby och följande sommar i Nedervetil. Sommaren 1937 var det ingen lokal sångfest, emedan den allmänna sångfesten hölls i Jakobstad.

Vid förbundsmötet den 20 juni 1936 meddelade ordföranden Frans Teir, att han inte mera kunde åta sig ordförandeskapet i förbundet. Han utsågs enhälligt till förbundets hedersmedlem. Till ordförande valdes folkskollärare Allan Sandström. Mindre friluftskonserter hölls både 1937 och 1938. Styrelsen an­slog 16 juli 1930 1000 mk för en byst av skalden Ernst V. Knape. Bysten invigdes i samband med den lokala tonfesten i Karleby den 17—-18 juni 1939. Ordf. Allan Sandström höll avtäckningstalet.

Under krigsåren låg sång- och musikverksamheten nere. Körernas och orkestrarnas manliga medlemmar låg vid fronterna. Alla blandade körer förvandlades till damkörer. För­bundets verksamhet var minimal dessa år. I augusti 1942 an­slog styrelsen 1000 mk för Alex. Slottes byst, som skulle resas i Nedervetil. Förbundets körer fick under kriget mottaga flera besök av konserterande frontkörer. Under kriget fick förbundet mindre anslag från Finlands folkhjälp.

Redan sommaren 1943 var det meningen att avtäcka Alex. Slottebysten och i samband därmed hålla en sångfest i Ne­dervetil. Men till följd av kriget blev festen uppskjuten först till följande sommar och sedan ytterligare till sommaren 1945. Den hölls då i Nedervetil den 30 juni och 1 juli. Slottebysten som var skulpterad av Emil Cedercreutz var bättre lyckad än Knapes, vilken också var ett verk av samma skulptör. Avtäcknings­talet hölls av kapten Fritjof Slotte. Tal hölls vidare av bl.a. av skaldens son och en dikt föredrogs, av konstnär Cedercreutz. Avtäckningen radierades. Sångfesten var besökt av c:a  4000 personer. Senare samma år hölls en allsångstämma i Gamla-Karleby.

Vid denna tid diskuterades åter konsulentfrågan och sekre­teraren fick i uppdrag att underhandla med Pedersörebygdens sång- och musikförbund angående en gemensam konsulent. Efter en tids underhandlingar avböjde grannförbundet i söder förslaget. Också detta förbund hade så dålig ekonomi, att man inte ansåg sig ha råd att ens betala halva lönen för en konsulent. Frågan fick då igen förfalla.

Karlebynejdens sång- och musikförbunds ekonomi har all­tid varit beträngd. De första tiderna fick förbundet komma till rätta med den inkomst som medlemsavgifterna utgjorde. Senare bestämdes, att förbundet skulle få 25 % av nettoinkomsterna från sång- och musikfesterna. Denna bestämmelse var i kraft ända till 1945, då det bestämdes att förbundet skulle få 75 % av nettoinkomsterna från sångfesterna och de arrangerande föreningarna skulle få nöja sig med 25 %. Den 22 januari 1946 beslöts att förbundet skulle få 100 procent av inträdesavgifterna vid tonfesterna. 

Då förbundets första ekonom direktör Fr. Holmqvist år 1945 på grund av sjukdom avgick från sin post valdes fru Gunnevi Stenman till ekonom. Svårigheterna ökades, när styrelsen näs­tan enhälligt beslöt uppta ett 100.000 mk stort lån att utdelas som resebidrag till sångare och musikanter, som deltog i jubi­leumsfesten i Ekenäs sommaren 1947. Fru Stenman avgick re­dan 1947 och efterträddes av fröken Eva Möller, som vid kvart­sekeljubileet är förbundets tredje ekonom. Förbundets ekonomi har man försökt hålla flytande utom genom fester och kon­serter även genom att tigga anslag från kommunerna och enskil­da firmor. Förbundet har också mottagit mindre kommunala an­slag från rent svenska kommuner, men Gamlakarleby stad, där finnarna numera har makten, har alltid förkastat förbundets anhållan om understöd. Bland firmor som understött Karlebynejdens sång- och musikförbund må främst nämnas Ab. Hud- & Skinncompaniet i Gamlakarleby.

Förbundet har under kvartseklet haft blott en enda sekreterare Joel Granvik, som även tillhörde den år 1923 tillsatta centralkommittén.

Sommaren 1946 hölls en lyckad sångfest i Terjärv och som­maren 1947 i Karleby invid Jungsborg. Vid den senare hölls festtalet av den rikssvenska författaren Per Nilsson-Tannér.

Under 1948 var körerna och orkestrarna mycket verksamma. Ett tiotal utvalda sångare deltog i den allsvenska ungdoms­stämman i Falun i Sverige. Stråkmusikanterna deltog i den finlandssvenska musikfesten i Helsingfors. Flera hundra sån­gare och musikanter deltog aktivt i Bottniska dagarna i Vasa och dessutom hölls en lokal sångfest i Såka i Karleby. Samma år avgick förbundsordföranden Allan Sandström och till hans efterträdare valdes vicehäradshövding Grels Teir. Herr Sandström valdes samtidigt till hedersmedlem av för­bundet.

Då första upplagan av förbundets sångsamling ”Svensk sång” slutsåldes redan 1946 har förbundsstyrelsen vidtagit åt­gärder att utge en ny upplaga av nämnda sångbok. Då emel­lertid därför skulle behövas mycket pengar har planen inte ännu kunnat förverkligas. Förbundsstyrelsen har vänt sig bl.a. till föreningen Svensk-Finlands Vänner i Stockholm med an­hållan om bistånd. En minnesgod f.d. gamlakarlebybo i Hel­singfors har donerat 10.000 mk för ”Svensk Sångs” andra upplaga, men det räcker inte, utan måste planen ställas på framtiden.

Bland förbundets äldre mera bemärkta sång- och musik­ledare må ytterligare nämnas dirigenten för Kronoby hornkapell herr Otto Haga och Nedervetil sångförenings grundläggare och dirigent f.d. folkskolläraren, kamrer Väinö Valdemar Hackzell. Den sistnämnda erhöll FSSM:s förtjänsttecken under Bottniska dagarnas högtidligheter i Vasa sommaren 1948.

Under kvartseklets sista är har en del anmärkningsvärda händelser inträffat. Förbundsdirigenten erhöll FSSM:s heders­tecken som utdelas i samband med jubileumsfesten. Vid styrelsemöte den 10 juni beslöts att ett eget förtjänsttecken skall präglas att utdelas åt förtjänta sångare och musikanter som minst 25 år arbetat inom förbundet. Ritningar till märket har uppgjorts av herr Knut Sarén.

Redan på förbundsdagen i Terjärv den 22 juni 1946 fick förbundssekreteraren i uppdrag att skriva en berättelse över för­bundets 25-åriga verksamhet. Av ekonomiska skäl beslöt styrelsen den 16 mars 1949, att berättelsen skulle skrivas i koncent­rerad form och införas i jubileumsfestens i Kronoby s.k. fest­skrift.

Joel Granvik
1949

(Ur ”Karlebynejdens Sång- och Musikförbunds
Jubileumstonfest i Kronoby den 9-10 juli 1949.
Program och 25-årshistorik”)

Redigerat av Elof Granholm 11.06.2005